EU lättar klimatbördan på industrin – och Kristersson varnar för dyrare bränsle i din tank

Europas tunga industri får andrum. EU-kommissionen lade på torsdagen fram sitt efterlängtade förslag om att skruva om utsläppshandeln, ETS, och budskapet till fabrikerna, stålverken och kraftbolagen är tydligt: takten i utsläppsminskningarna dras ned, och konkurrenskraften ska väga tyngre än förut.

För tiotusentals europeiska företag som pressas hårt av konkurrenter utanför EU handlar det om att kunna fortsätta producera på hemmaplan i stället för att flytta jobben utomlands. Men beskedet delar Europa på mitten – och den svenska regeringen är långt ifrån nöjd.

Så mycket saktar EU ner – siffrorna du behöver känna till

Hjärtat i förslaget är en lägre minskningstakt. Från 2031 ska utsläppen inom handelssystemet krympa med 3,7 procent per år, i stället för dagens 4,4 procent. Från 2036 sänks kravet ytterligare, till blygsamma 1,7 procent om året.

Kommissionen håller samtidigt fast vid det stora målet: EU:s samlade utsläpp ska ändå ned med 90 procent till 2040. Systemet, som bygger på att varje företag måste köpa en utsläppsrätt för varje ton koldioxid, pekas ut som en av de främsta orsakerna till att utsläppen i sektorn nästan halverats sedan 2005.

Gratisrätterna som skulle försvinna – nu får de leva vidare

De fria utsläppsrätter som delas ut till särskilt konkurrensutsatt industri skulle enligt planen fasas ut helt inom några år. Nu behålls de i stället, men med ett villkor: företagen måste plöja tillbaka värdet i egna klimatinvesteringar, som elektrifiering och renare processer.

En förändring som lär glädja näringslivet är att intäkterna från handeln i högre grad ska stanna hos de branscher som faktiskt betalar, i stället för att försvinna in i medlemsländernas statsbudgetar. Kommissionen öppnar också för fler internationella koldioxidkrediter och ökad koldioxidlagring, medan flyg, sjöfart och gradvis även avfallsförbränning dras in tydligare i systemet.

Därför säger Kristersson ifrån – och vad det betyder för din vardag

Statsminister Ulf Kristersson skrev redan i veckan brev till kommissionens ordförande och varnade i skarpa ordalag. Hans poäng: om industrin får släppa ut mer måste EU strama åt någon annanstans för att nå klimatmålen – och då hamnar bördan på transporter och skog.

I klartext skulle det kunna betyda dyrare bränsle i tanken för vanliga bilister och minskade skördar av svensk skog. Något som Kristersson menar vore ekonomiskt orimligt och omöjligt att få folkligt stöd för. Sverige har tillsammans med Finland och Spanien velat behålla systemet som det är, medan länder som Italien och Polen och tysk industri drivit på för stora lättnader.

Oron i stålverken: straffas de som redan gjort läxan?

Svenska industriledare pekar på en obekväm baksida. Företag som redan investerat tiotals miljarder i grön teknik, som fossilfritt stål, har byggt hela sin affär på att låga utsläpp lönar sig. När kraven mildras riskerar just de förloraren att bli de som gjorde rätt från början.

Från EU-parlamentet är kritiken hård åt motsatt håll. Centerpartiets Emma Wiesner, som förhandlar frågan för den liberala gruppen, kallar beskedet chockerande dåligt och anser att kommissionen böjer sig för de tyngsta utsläpparna.

Det här är långt ifrån över

Torsdagens förslag är bara startskottet. Under det kommande året ska både ministerrådet och EU-parlamentet vrida och vända på texten innan något är hugget i sten. Med tanke på hur djupt länderna och partierna är oense lär striden om utsläppshandeln bli en av höstens hetaste i Bryssel – och notan kan i slutänden landa hos både industrin och dig som konsument.