Här kokar VM i Atlanta – och England mot Argentina handlar om långt mer än fotboll

Två minuter. Så länge dröjde det innan det small på riktigt i VM-semifinalen mellan England och Argentina. Lionel Messi nekades en frispark, och i sekvensen efteråt gick Enzo Fernández hårt in i Elliott Anderson med vad som såg ut som en träff mot nacken. Jude Bellingham rasade, knuffarna haglade – och du förstod direkt att detta inte var vilken fotbollsmatch som helst.

På Mercedes-Benz Stadium i Atlanta är stämningen elektrisk. Redan innan avspark buades den engelske ikonen David Beckham ut när han visades på storbildsskärmen, och supportrarna på båda sidor försökte överrösta varandras nationalsånger med sång och burop. TV4:s expert Jens Fjellström konstaterade torrt att det egentligen skulle behövas tre domare för att hålla ordning på det hela. Vid halvtid stod det ändå 0–0, trots hela 19 utdelade frisparkar i den första halvleken.

Därför spelar Argentina i mörkblått – ren vidskepelse

Inför matchen ska Fifa ha fått in en högst ovanlig förfrågan. Argentina ville till varje pris slippa sina klassiskt randiga tröjor och i stället kliva ut i det mörkblå bortstället – av vidskepelse. Skälet är enkelt: de två gånger laget burit de randiga tröjorna mot England i ett VM, 1966 och 2002, blev det förlust. I de blå dräkterna, 1986 och 1998, vann Argentina.

Englands förbundskapten Thomas Tuchel log brett åt önskemålet och medgav att han själv har sina egna rutiner – som han dock vägrar avslöja, eftersom de då slutar fungera. Sådant hör toppidrotten till, menade tysken.

Kriget som fortfarande sätter tonen

Det går inte att förstå hätskheten utan att gå tillbaka till Sydatlanten. Våren 1982 intog den argentinska militärjuntan Falklandsöarna, som Storbritannien kontrollerat sedan 1833. Efter 74 dagars strider kapitulerade de argentinska styrkorna. Omkring 649 argentinska och 255 brittiska soldater dödades, liksom tre civila öbor.

Ännu i dag lever konflikten kvar. Bara i veckan har politiker från båda länderna åter kastat sig in i frågan om öarna. Från argentinskt håll talas det om en ockupationsmakt, medan den brittiska sidan bemöter det med att det är britter som bor där – och att de själva har full rätt att bestämma över sin framtid. Att öborna gång på gång bekräftat sin vilja att förbli brittiska väger tungt i det brittiska svaret.

Guds hand, Beckhams röda kort och en hämnd

Fyra år efter kriget möttes länderna i den mytomspunna VM-kvartsfinalen i Mexiko 1986. Där gjorde Diego Maradona sina två mest omtalade mål: det ena rent fusk med handen, det andra en lysande soloprestation förbi Peter Shilton. I sina memoarer beskrev Maradona senare segern som en ren hämnd för Falklandskriget.

Sedan dess har varje möte laddats ytterligare. 1998 fick David Beckham rött kort efter att ha reagerat på Diego Simeones hårda tackling, och England föll på straffar. Fyra år senare fick Beckham revansch när hans straff avgjorde gruppspelsmötet i Japan 2002. När Argentina nyligen säkrade sin semifinalplats sjöng spelarna i omklädningsrummet om att vinna "för Malvinas, för Diego och för Leos sista VM" – detta trots att förbundskaptenen Lionel Scaloni försökt tona ner allt med orden att det bara är en fotbollsmatch.

Messis sista dans – och Englands 60-åriga törst

Där Maradona var mannen England fruktade 1986 är det nu Lionel Messi som engelsmännen måste hitta ett sätt att stoppa. För 39-åringen är det första gången han över huvud taget möter England – och sannolikt hans sista VM. Vinner Argentina får laget chansen att försvara sin titel, något som sällan lyckas.

För Englands del står det minst lika mycket på spel. En finalplats vore lagets första sedan mästartiteln 1966. Oavsett hur kvällen slutar skrivs ny fotbollshistoria på gräset i Atlanta.