En vecka i häktet – sedan kunde Goran varken prata eller röra sig

Han var 33 år, misstänkt men inte dömd, och nekade till allt. Efter sju dygn bakom de låsta dörrarna i häktet drabbades Goran från Göteborg av en hjärnblödning. I flera dygn svävade han mellan liv och död. I dag sitter han på ett korttidsboende i sin hemstad, oförmögen att tala eller röra sig – och ingen vet om han ens uppfattar världen omkring sig.

– Jag tror att jag drömmer. Mitt liv är förstört, säger hans mamma Nada Dudic Mitrovic.

Larmet som dröjde för länge

Enligt Kriminalvårdens egen granskning slog personalen inte larm i tid när Goran blev akut sjuk. I utredningen framgår också att han tidigare hade anklagats för att spela upp en psykos – trots att han i själva verket var svårt sjuk. Det handlar alltså om en människa i statens vård som enligt myndighetens egna slutsatser inte fick hjälp när det gällde.

Brottsmisstankarna som förde Goran till häktet, bland annat ett misstänkt rånförsök, ledde ingenstans. Utredningen mot honom lades ned i sin helhet. I stället inledde polisen en förundersökning om vållande till kroppsskada och tjänstefel riktad mot en anställd inom Kriminalvården. Även den skrevs av – i brist på bevis. Kvar står en familj utan svar.

Så trängs allt fler bakom galler

Gorans fall inträffar mitt under en period då de svenska häktena är hårdare belastade än på mycket länge. I snitt satt runt 3 500 personer intagna på landets häkten under förra året. Det är drygt tusen fler än bara fyra år tidigare – en kraftig ökning som pressar en verksamhet som redan går på knäna.

Trängseln syns i siffrorna. Antalet incidenter har nästan fördubblats under samma period, och överbeläggningarna hör numera till vardagen. När allt fler människor ska samsas på samma platser ökar också riskerna för att något går fel.

Fler dör i häktet än någonsin

Det mest alarmerande är dödstalen. Antalet intagna som avlider i häkte är nu högre än någonsin tidigare. Hittills i år har sju personer dött – lika många som under hela fjolåret, som i sin tur var en dyster toppnotering.

– Situationen i svenska fängelser och häkten är jätteansträngd, säger Robert Aldén, chef för särskilda utredningar vid Kriminalvården. Han medger att myndigheten måste arbeta vidare med att identifiera problemen och minska riskerna för att liknande tragedier upprepas.

För Nada Dudic Mitrovic räcker inte utfästelser om framtida förbättringar. Hon vill veta vad som faktiskt hände hennes son.

– Jag vill veta sanningen, vad som egentligen hände, säger hon.

Ett svek som kräver svar

Det Goran råkade ut för handlar ytterst om statens ansvar för dem den låser in. Den som sitter häktad är fråntagen möjligheten att hjälpa sig själv – vården, tillsynen och larmet ligger helt i myndighetens händer. När det systemet brister blir konsekvenserna oåterkalleliga, precis som i Gorans fall.

Frågan som nu hänger kvar är om de växande häktesköerna och den ökande trängseln får kosta fler människor deras hälsa och liv innan något förändras på riktigt.