Hela byn släppte allt för lilla Hillevi, 2 – så hittades hon till slut

Middagen var precis klar och gästerna på väg att sätta sig till bords i Bergsviken utanför Piteå. Barnen hade lekt i trädgården hela eftermiddagen. Men när familjen skulle räkna in alla vid bordet saknades en av dem: tvååriga Hillevi var borta.

Familjen hade nyss kommit hem från en två veckor lång husvagnssemester och bjudit vänner på mat. Det som skulle bli en lugn lördagskväll förvandlades på några sekunder till varje förälders mardröm.

Först letade de själva – i varje vrå de kom på

Anna Hieta och sambon Robin Samuelsson gick metodiskt igenom allt: huset flera gånger, förrådet, garaget, altanen, husvagnen och till och med hos grannen. Ingenstans fanns Hillevi. Och klockan tickade.

– Då började jag tänka: hur länge ska man vänta innan man ringer polisen, berättar Anna Hieta.

Eftersom flickan varken hade druckit på länge eller hade skor på sig ringde de larmet. Det som kom igång var allt annat än blygsamt.

Två piketbilar, ambulans och en båt med dykare i beredskap

Polisen ryckte ut med två piketbilar, ambulans stod redo och räddningstjänsten kom med båt. Att resurserna fanns på plats och var beredda på det värsta blev en tröst mitt i paniken – även om Anna Hieta är tacksam att hon slapp se dykarna gå i vattnet.

Hon hann tänka de svåraste tankarna en förälder kan tänka: att någon kunde ha tagit dottern, eller att hon hamnat i älven i närheten.

På en timme växte sökstyrkan till 1 000 personer

Parallellt lade Anna ut ett inlägg i en lokal Facebookgrupp. Hon kunde omöjligt ana vad som skulle hända sedan. Inom en timme hade uppemot 1 000 personer slutit upp – helt frivilligt, granne efter granne.

Människor kom med cyklar, bilar, drönare, rullstolar och permobiler. De genomsökte varje gård, hela skogen och ängarna runt om. De drog fötterna genom gräset längs alla stigar, ända bort mot älven.

– Att känna att så många människor bryr sig var enastående. Ett litet barn borde inte kunna missas med så många runt om sig, säger Anna Hieta.

Det var civilsamhället i sin renaste form: människor som inte kände varandra, men som ändå släppte allt de hade för händerna för en familjs skull.

Platsen alla missade låg mitt framför näsan på dem

Efter två timmars sökande var det pappan som till slut hittade henne – på den mest självklara platsen av alla. I familjens egen husvagn, där de bott under semestern, låg Hillevi och sov.

Hon hade rullat in sig i en ihoprullad bäddmadrass så att allt såg platt ut. Uppskattningsvis tio till tjugo vuxna hade redan tittat i husvagnen utan att se henne – hon var i praktiken osynlig längst in i madrassen. Först när Robin drog i den avslöjades den lilla bollen.

– Det finaste var i efterhand att få hålla i henne och veta att det enda som har hänt är att hon somnat, säger Anna Hieta.

Det byn visade den kvällen glömmer familjen aldrig

När beskedet kom sprang Anna ut på gården. Hillevi var nyvaken och mest arg på pappa för att hon blivit störd i sömnen. Från gatan hördes jublande applåder från alla som väntat.

– Det blev så tydligt att även om vi inte känner varandra, så har vi ändå koll på varandra här i byn, säger Anna Hieta.

Människor stod och grät på gatan av lättnad för en familj de flesta av dem aldrig träffat. För Anna blev kvällen en påminnelse om något större än skräcken: att när det verkligen gäller finns grannarna där.