Mamman död, dottern borta – så kördes familjen ner i mörkret vid Tjörn

Klockan var strax före tio på tisdagskvällen när en kvinna ute på vattnet hörde rop på hjälp genom regnet och mörkret. Kort därefter ringde en man från en annan båt: han saknade sin bror med familj. De hade legat i följe – och plötsligt var den ena båten borta.

Det blev början på en av de svåraste räddningsinsatserna i Bohusläns skärgård på länge. En familj i en liten fritidsbåt tros ha blivit påseglad av ett fraktfartyg i den trånga farleden mellan öarna Katten, Lövön och Älgön, norr om Tjörn. En pappa och hans son plockades ur vattnet med allvarliga skador. Mamman hittades senare död. Dottern är fortfarande försvunnen.

Larmet som ingen glömmer

Sjöräddningsledaren Tobias Nicander vid Sjöfartsverket beskriver ett larm präglat av mörker, regn och usel sikt. När det andra samtalet kom stod det snabbt klart vad som hänt.

– Vi förstod att de blivit påseglade av något stort och att de sjunkit, säger han.

Den cirka åtta meter långa, täckta motorbåten misstänks ha kolliderat med fraktfartyget Misje Verde. Enligt rederiets ägare Roald Misje ska kaptenen inte ens ha märkt av sammanstötningen. Att leta efter människor i svart vatten mitt i natten är det svåraste som finns, och när barn är inblandade lägger sig en särskild tyngd över hela insatsen.

Du hade också vaknat av strålkastarna

På Lövön satt Clas Darvik, 74, och hans dotter Lisa Wiklund, 41, och tittade på tv när deras egen brygga plötsligt fylldes av folk. Polisbåtar la sig utanför, en drönarpilot fick låna ström i sjöboden och kraftiga strålkastare svepte över hav och strandkanter.

– Först tänkte jag: är det en knarkrazzia? säger Lisa Wiklund.

Först när nyhetsflasharna började ticka in förstod de allvaret. För en familj med egna små barn och barnbarn satte det sig direkt i magen. Vid kiosken i Rörtången rådde en dov stämning hela onsdagen, där granne efter granne kom för att prata av sig. Alla känner alla i den här delen av skärgården.

Farleden där stora och små möts på fel villkor

De som bor och verkar här är inte förvånade. Annika Gyllander, vd för färjetrafiken ut till öarna, ser ständigt små båtar som passerar tätt intill de stora fraktfartygen.

– Fraktfartygen kommer med väldig fart, och det är ibland svårt för dem att bromsa, säger hon.

Farleden är trång, hårt trafikerad dygnet runt och delas av handelsfartyg och fritidsbåtar sida vid sida. Vädret på Västkusten kan dessutom slå om på minuter – dagen före olyckan var det fint, på kvällen kom mörkret och störtregnet.

Därför blev familjens båt osynlig – och vad som borde ändras

En liten fritidsbåt är farligt lätt att missa från en fartygsbrygga. Den ligger lågt, och är den byggd i mycket plast eller kolfiber reflekterar den radar dåligt. Kraftiga regnskurar, som de under olyckskvällen, försämrar bilden ytterligare.

– Är det mycket plast kan de vara svåra att se för en radar, säger Fredrik Hjorth, lektor på Sjöfartshögskolan vid Linnéuniversitetet.

I dag är positionssändaren AIS ett krav för yrkesfartyg, men bara frivillig för fritidsbåtar. Hade familjens båt haft ett sådant system hade den högst troligen synts, menar Hjorth, som anser att det vore rimligt att kräva AIS på alla båtar i områden med tung fartygstrafik. Samtidigt vilar ansvaret på var och en som ger sig ut: håll god utkik, montera en radarreflektor högt upp och utgå från att ett stort fartyg inte ser dig.

– Av ren självbevarelsedrift bör man vara vaksam, säger han – utan att för den skull skuldbelägga fritidsbåten.

Frivilligkåren som vägrar ge upp

Vid elvatiden på onsdagen avslutade både Sjöfartsverket och Kustbevakningen sina sökningar, med hänvisning till att det inte längre gick att hitta de saknade vid liv. Men Sjöräddningssällskapet, en del av civilsamhället, la inte ner.

På Ramsön norr om olycksplatsen finkammade Adam Goll Rasmussen och hans kolleger strandkanterna i dagsljus och gjorde flera fynd av vrakdelar. Ström och vind går åt just det hållet.

– Sannolikheten är inte hög, men den är inte heller noll. Jag lever på hoppet, säger han.

Polisen utreder nu om det verkligen var en krock med fraktfartyget som sänkte familjens båt. Kvar står en skärgård i sorg – och en påträngande fråga om hur mötet mellan de stora och de små till sjöss ska kunna bli säkrare.