Han lärde sig stå i 30 sekunder – då drog kommunen in Martins assistans

Martin Malmberg var 14 år och hade kämpat sig till att klara att stå på egna ben i en halv minut. Belöningen blev inte beröm. Uppsala kommun tolkade framsteget som ett bevis på att han inte längre hade en varaktig funktionsnedsättning – och drog in hans personliga assistans.

– Vi var helt förstörda. Vi grät och skrek och visste inte vad vi skulle göra, minns hans mamma Maria Malmberg, som fick driva ärendet ända till domstol för att över huvud taget få ett svar.

Så kan ett litet framsteg bli ett skäl att ta bort ditt stöd

Martin lever med en cp-skada och har samma drömmar som vilken tonåring som helst – att gå på stan och göra sina saker själv. Ändå försvann stödet med omedelbar verkan sedan kommunen beslutat att behovet inte längre räknades. För familjen blev överklaganden och myndighetskontakter en utmattande vardag av ilska, sorg och vanmakt.

Hans historia är långtifrån unik. Mellan 2015 och 2025 har antalet personer med personlig assistans krympt från drygt 16 100 till knappt 13 550, sedan en rad vägledande domar i Högsta förvaltningsdomstolen skärpt kraven för vem som anses tillräckligt funktionsnedsatt.

290 kommuner – och 290 olika sätt att döma om ditt barn

Riksförbundet för rörelsehindrade barn och unga, RBU, har frågat 140 familjer hur systemet fungerar i praktiken. Svaren är dystra: avslag, sjukskrivna föräldrar, barn som stängs ute från fritidsaktiviteter och en ständig oro för att förlora de få timmar man har kvar. Nästan hälften anser att barnet inte får den assistans som krävs för ett värdigt liv, och fler än varannan känner sig otrygga inför framtiden.

En del av problemet är att ansvaret ligger utspritt på landets kommuner.

– Det finns 290 kommuner och därmed 290 sätt att tolka regelverket. Det är en enormt rättsosäker process, framför allt med den kommunala assistansen, säger Johan Klinthammar, intressepolitisk talesperson på RBU.

Miljarderna som skulle stjälas – men bara en tiondel går att bevisa

I två decennier har statliga utredningar varnat för att miljardbelopp rinner iväg i fusk och brottsupplägg inom assistansen. Men siffrorna vilar på uppskattningar, inte på konstaterade fall. Assistanskooperativet STIL har jämfört skattningarna med de summor som faktiskt betalats ut felaktigt – och de har legat stabilt kring 100 miljoner kronor ända sedan 2007.

– Antingen är kontrollerna spektakulärt ineffektiva, eller så stämmer inte skattningarna. Vi tror på det sistnämnda, säger Annika Taesler, vice ordförande i STIL, som menar att jakten på fusk har byggts upp kring ett narrativ snarare än kring bevis.

Regeringen: inga skattekronor ska hamna i kriminellas fickor

Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) står fast vid att hotet är verkligt och pekar på flera rapporter om assistansbranschens kopplingar till organiserad brottslighet.

– De kriminella ligger före oss. Oavsett om det handlar om hundra kronor eller miljarder är det tydligt: inga pengar ska gå till välfärdskriminella, de ska gå till det de är avsedda för, säger hon.

Regeringen har tillsatt en utredning som ska göra regelverket mer förutsägbart, transparent och lättare att tillämpa, och driver sedan länge linjen att staten och Försäkringskassan ska ta över huvudmannaskapet från kommunerna – just för att komma åt den rättsosäkerhet som familjer som Martins drabbas av. Förslagen väntas om några månader.

Vändningen för Martin

Martin fyllde nyligen 15 år. Efter en omfattande kampanj har Uppsala kommun sedan den 1 juli lagt om sina riktlinjer så att de ska bli mer individanpassade, och en ny utredning av hans behov väntas vara klar i slutet av augusti. Kommunen säger att de nya reglerna ska ge en tryggare handläggning där den som söker stöd känner sig lyssnad på.

– När jag har min assistent kan jag göra mina saker själv. Jag vill stå upp och gå på stan som alla andra. Jag klarar mig själv, säger Martin.