Han blir Storbritanniens nästa ledare – utan att en enda väljare fått säga sitt

På måndag kliver Andy Burnham in i Downing Street som Storbritanniens nya premiärminister. Men inte en enda brittisk väljare har lagt en röst på honom till posten. Han valdes på fredagen till ledare för det regerande Labourpartiet som ende kandidat – och därmed står han näst i tur att styra landet.

56-årige Burnham tog över efter Keir Starmer, som meddelade sin avgång den 22 juni efter en tid av växande press och intern kritik från de egna ministrarna. På måndag reser Starmer till Buckingham Palace för att lämna in sin avskedsansökan till kung Charles, som sedan väntas be Burnham att bilda regering.

Så tar man makten helt utan motkandidat

Omröstningen blev aldrig någon dramatisk uppgörelse. Burnham var den enda kandidaten på valsedeln, och redan på torsdagskvällen hade han säkrat stöd från 379 av Labours 403 parlamentsledamöter i underhuset. Själva tillkännagivandet på fredagen var därmed en ren formalitet.

Ett maktskifte som detta sker mitt under en pågående mandatperiod, utan att britterna kallas till valurnorna. Nästa ordinarie arbetsdag – på måndag – väntas Burnham formellt röstas in som premiärminister av parlamentet.

Tredje försöket blev det som lyckades

För Burnham är detta slutet på en lång resa. Karriärpolitikern från norra England har försökt bli Labourledare två gånger tidigare, 2010 och 2015, men fått se sig passerad. Nu blev det tredje gången gillt.

Född 1970 i Liverpool har han suttit i det brittiska parlamentet för Labour sedan 2001 och hunnit med poster som biträdande finansminister, sport- och kulturminister samt hälsominister. Sedan 2017 har han varit borgmästare i Greater Manchester. Han är katolik och har tre barn med sin nederländska hustru Marie-France van Heel.

Därför kallas han "kungen i norr"

Smeknamnet fick Burnham under pandemin, när han som Manchesters borgmästare öppet trotsade Londonregeringens covidrestriktioner. Sedan dess har han byggt en image som jordnära lokalpolitiker – en som gillar fotboll och som väljarna kan stöta ihop med på puben.

Rob Ford, professor i statskunskap vid University of Manchester, pekar på att Burnham framför allt är en skicklig berättare. Under hans tid som borgmästare har regionen vuxit dubbelt så snabbt som landet i övrigt, och han har hyllats för att ha återfört busstrafiken under regional kontroll. Hans stora vallöfte är decentralisering – han vill inrätta ett eget "nummer 10" i Manchester och flytta makt bort från Westminster.

Vänstersvängen du bör hålla ögonen på

Burnham räknas till Labours "mjuka vänster", placerad mellan mittenmannen Starmer och den mer radikale Jeremy Corbyn. Och i sitt första tal gav han en tydlig fingervisning om vart han vill föra partiet.

Han riktade skarp kritik mot de senaste decenniernas politik och sade att hans egen generation av politiker – han själv inräknad – misslyckats med att utmana en ekonomisk modell som inte fungerar för vanligt folk. Fyra decennier av nyliberalism sedan 1980-talet har, enligt Burnham, svikit både partiets kärnväljare och samhällen på landsbygden och längs kusten. Samtidigt hyllade han sin företrädare och lovade att bygga vidare på Starmers arbete och skapa enighet "med respekt för hela bredden av åsikter".