Elfte natten i rad – nu hotar Trump att spränga broarna i Iran
Genrebild
För elfte natten i följd väcktes iranierna av luftlarm. I huvudstaden Teheran gick luftförsvaret igång, och i hamnstaden Bushehr sägs kraftiga smällar ha ekat i mörkret. Men den här gången höjer USA:s president Donald Trump insatsen ytterligare: för varje iranskt angrepp mot ett fartyg i Hormuzsundet lovar han att jämna en bro eller ett kraftverk med marken.
Det handlar inte längre bara om militära mål. Det handlar om att sätta press på en regim som vägrar släppa greppet om en av världens viktigaste sjövägar – och som gång på gång svarar med egna attacker mot amerikanska baser i regionen.
Bomberna faller varje natt – och du märker det vid pumpen
Under knappt två veckor har amerikanska stridsflyg slagit mot mål i framför allt södra Iran. Militärkommandot Centcom rapporterar rutinmässigt när nattens attackvåg inleds och när den avslutas. I natt var det hela över redan efter drygt en timme.
Enligt Centcom var måltavlorna denna gång iranska ledningscentraler, marina resurser, flyghangarer, förråd för drönare och militär logistik. Syftet, skriver kommandot, är att steg för steg beröva Iran förmågan att hota den kommersiella sjöfarten i Hormuzsundet. Det är just den sjöfarten som avgör vad du betalar när du tankar bilen.
Sundet där en stor del av världens olja pressas fram
Hela konflikten kretsar kring en smal passage. Irans revolutionsgarde, IRGC, kräver fortsatt kontroll över Hormuzsundet – något som varken USA, EU eller Persiska vikens arabstater är beredda att acceptera.
USA:s utrikesminister Marco Rubio varnade under natten sändebud från samarbetsorganisationen Asean, samlade till möte i Filippinerna, för vad ett iranskt grepp om sundet skulle innebära. Om en enskild stat tillåts kontrollera en internationell farled, ta ut avgifter och spränga fartyg som inte betalar, sätts enligt Rubio ett mycket farligt prejudikat för hela världen.
Det generösa erbjudandet Iran sa nej till
Det fanns en väg ut. När USA och Iran den 17 juni skrev under det samförståndsavtal som pausade striderna började en 60 dagar lång vapenvila ticka, med målet att förhandla fram något mer varaktigt. Halva tiden har nu gått – och utsikterna är dystra.
Trump lade ett anmärkningsvärt generöst bud på bordet: stoppade Iran sin kärnvapenutveckling och öppnade Hormuzsundet, väntade sanktionslättnader värda miljardbelopp. Irans utrikesminister Abbas Araghchi och parlamentets talman Mohammad Bagher Ghalibaf lär ha varit beredda att skriva under. Men den verkliga makten sitter hos de hårdföra kretsarna kring IRGC och deras chef Ahmad Vahidi – och de vägrar ett avtal som inte garanterar Iran fortsatt kontroll över sundet.
Iran slår tillbaka – men inte där du tror
Medan USA riktar in sig på mål inne i Iran väljer regimen att slå tillbaka mot amerikanska mål runt om i regionen. Den regimkopplade nyhetsbyrån Tasnim uppger att revolutionsgardet angripit amerikanska mål i Jordanien, däribland basen al-Faysal. Iransk militär hävdar samtidigt att man svarat med drönarangrepp mot en amerikansk bas i västra Kuwait, enligt Al Jazeera.
Trump själv låter obeveklig. Att dra sig tillbaka nu är uteslutet, förklarade han under tisdagen. Enligt presidenten skulle Iran behöva 20–25 år för att bygga upp landet igen – och USA är, med hans egna ord, långt ifrån färdigt.
Tålamodet som håller på att ta slut i Washington
Hemma i USA blir dock det utdragna kriget en allt tyngre börda. En färsk mätning från Washington Post och Ipsos, publicerad den 18 juli, visar att bara 29 procent gillar hur Trump hanterar Iran, mot 69 procent som ogillar det. När krigsminister Pete Hegseth försvarade notan inför senaten och bad om mer pengar möttes han av hård kritik från både senatorer och demonstranter.
Enligt Dag Blanck, professor i Nordamerikastudier vid Uppsala universitet, sjunker stödet ju längre striderna pågår – även bland republikanska kärnväljare. Samtidigt påpekar han att Iran, trots en svagare armé, varit skickligt på att stänga Hormuzsundet och driva upp bränslepriserna världen över. Med kongressvalet i november inom synhåll står mycket på spel, och som Blanck uttrycker det: någonstans kommer tålamodet att ta slut.
0 kommentarer